iBead

Labradorit är en så fruktansvärt vacker halvädelsten – som en gråsten som blixtrar i grönt och blått. Det är våldsamt lätt att köpa alldeles för många och dyra – och sedan drar jag mig för att göra något med dem för att det kanske inte blir vackert nog…

Idag gjorde jag i alla fall färdigt två hängen – efter att ha gjort om, klippt bort delar, gjort om andra… Och de är definitivt vackra nog. Frågan är om de är för vackra för att säljas. Alternativt om det är möjligt att få betalt för arbetet.

De senaste månaderna har jag gjort rätt många smycken som på ett eller annat sätt följer ett mönster. Jag har gjort enklare pärlade halsband för att ha alternativ till de vajerhalsband jag brukar använda. Jag har gjort örhängen – vilket kan vara erbarmligt trist för att man måste göra två likadana… Och jag är inte så värst road över att upprepa mig…

Så, de senaste veckorna så har jag gjort brutit av med det jag kanske gillar mest – freeform peyote. Jag har någon övergripande plan med smycket jag påbörjar, men det förändras under tiden jag pärlar, jag hittar en ny färgkombination eller får nya idéer medan jag pärlar. Resultatet blir ibland överraskande även för mig själv. Och väldigt ofta tycker jag att det blir för vackert för att säljas…

Fyra av mina senaste smycken, mina älssssklingar, det gör ont att tänka på att sälja dem, men jag har bestämt mig för att två av dem ändå får hamna på webshoppen. Suck…

Några exempel på vad jag använder när jag pärlar…

The basics:
Nål och tråd
“Backning” och superlim för pärlbroderier
Fiskläder (kanske inte det mest basic…)

Seed beads – de storlekar jag använder mest är 15, 11 och 8

Seed beads med olika former.
Översta raden peanuts, drops och trianglar.
Mitten rizo, long magatama, stora kuber.
Längst ned (två-hålspärlor) superduo, rulla, tila.

Diverse saker som kan vara kul att pärla med…
Labradorit, tigeröga, lava, bärnsten och färgade sötvattenspärlor.
Glaspärlor, firepolish, swarowski.
Konstiga prylar man hittar… gummidjur, knappar, strandfynd, oidentifierade föremål…

Det är verkligen verkligen tid att tuffa till sig vad gäller priser på mina smycken. Jag lägger mig alltid alldeles för långt ifrån vad det egentligen kostar i tid och pengar.

Ett smycke som tagit 3 eller 4 timmar… Vad är en rimlig timlön? Och hur räknar man den tid som jag har funderat på design, letat i mina lådor, beställt pärlor på ett par olika nätshoppar, hämtat paket på “posten” osv?

Ett smycke som är fullständigt unikt, som jag är jättestolt över och helst vill behålla själv – hur räknar man på kostnaden för ett smyckes själ?

På något sätt så missar jag alltid vad materialet egentligen kostar. Pärlorna brukar jag ha hyfsad koll på. 5 gram av de minsta pärlorna kostar i allmänhet 20-30 kronor, ibland mer. Jag använder visserligen inte 5 gram av en sort för varje smycke, men jag använder kanske 10 eller 20 olika sorter.

Halvädelstenar, handgjorda glaspärlor, sötvattenspärlor, små gummidjur, fiskläder och annat som jag ibland använder har ofta legat och väntat i någon låda så länge att jag fullständigt glömt hur mycket jag betalade för dem från början. Bara något så enkelt som en liten fladdermus i gummi kostar 10 kronor. En labradorit kan kosta hur mycket som helst.

Tråden kostar ungefär 2 kronor per meter. Det låter kanske inte så mycket. Men ett enklare armband kräver ungefär 10 meter. Den färgade varianten av fireline kostar det dubbla, och då räknar jag inte med transport och tullavgifter. Mina favoritnålar kostar ungefär 20 kronor styck. Nu har jag äntligen hittat två leverantörer inom EU, så jag slipper tullavgifter.

Krokar till örhängen är speciellt lätta att missa kostnaden av. Den billiga sorten från Kina blir alltid dyrare eftersom de tulltjänstemännen på Arlanda verkar gilla mig alldeles väldigt. Jag inser varje gång jag använder de kinesiska krokarna att jag inte tycker om dem och att de är alldeles för instabila, så nu har jag gått över på mycket snyggare och därmed dyrare krokar. Men så missar jag då att de kostade 30 eller 40 kronor när jag försöker räkna på vad ett par örhängen borde kosta.

Halsbandsringarna brukar jag alltid lägga med i princip på köpet när jag säljer halsbandshängen. Där missar jag någonstans mellan 15 och 30 kronor beroende på sort.

Sedan skall smyckena till slut skickas till köparen. I det steget har jag inte en tanke på hur mycket det kostar sammanlagt med cellofanpåsar, silkespapper, sisaltrassel, bubbelplast och kuvert. Det kostar definitivt mer än portot.

Sammanfattningsvis så kan man väl säga att NEJ jag säljer inte mina smycken för dyrt. Vill man ha något massproducerat för en hundring på Indiska så är det dit man skall gå. Om man däremot älskar mina smycken så kan man kanske jämföra med hur mycket helgens bag-in-box eller det senaste restaurangbesöket kostade. Och hur länge det varade.